Freja är så himla lätt att rida, antagligen för att hon är väl riden och även att vi passar ihop. Red idag tre varv på en liten gräsbana, första varvet lyssnade hon inte alls, hon ville gå sina egna vägar och var upptagen med att kolla på allt hon ville se, andra varvet mer fokus började försöka lyssna och nu slutade hon bry sig om allt annat och det tredje varvet gick hon i form, utan problem.

Vi red sedan ut på en åker, där fick hon ibland gå på långa tyglar, ta långa kliv och sträcka ut sig ordentligt, och ibland bad jag henne gå i form. Hon var jätte glad och positiv, och för stunden kunde man tro att hon var en 4 årig racerponny som inte gjorde annat än att tävla i de flesta grenar ;)

Det här med att få hästen i form har blivit en så annorlunda sak nu när jag rider Freja, på henne blir den rätt och ärlig och det vi håller på med är absolut inte så att jag sitter och rirklar med fingrarna ”för att få hästen att suga på bettet” eller varför man nu gör det med händerna. På Freja känns formen så ärlig och så rätt, och jag är glad över att jag kan rida henne så.