Det är komplicerat, hur jag ska framstå på bloggen

Ni måste tro att jag direkt släppt Messi och gick från en häst till en annan, att jag inte har brytt mig speciellt utan direkt gick över till Freja. Men så är inte fallet, och jag vill förklara mig så att ni inte tror helt fel om mig.

 

 

Att jag skulle sluta hos Erica var ganska planerat, i nästan ett halvår gick jag med dem tankarna. Men jag ville ju inte lämna hästen som betyder allt för mig, han var verkligen den enda jag snackade om i skolan, den enda jag tänkte på och den enda hästen jag ville ha. Problemet var att jag alltid visste att han ska säljas, och det kommer inte vara jag som köper honom. Problemet där var att jag började må dåligt, på riktigt. Jag hade två panikångestattacker, pga detta och det var då jag började fundera på om jag var tvungen att lämna för att jag själv skulle må bra. Jag märkte att jag började må psykiskt dåligt och jag orkade inte mer. Så jag tog tag i saken och bestämde att när året var slut var det dags att sluta, jag var tvungen att gå vidare för jag skulle aldrig klara av att se Messis transport rulla iväg.

 

 

Att jag mådde dåligt över detta berodde på att allt jag kände var att jag svek honom, att jag var en dålig människa som inte kunde köpa honom. Jag var och är otroligt rädd för att han inte ska få det bra i framtiden, att han inte ska trivas i sin nya familj, och det är där mina skuldkänslor kommer, JAG kan inte göra något och han kanske tror att jag lämnade honom frivilligt. Det är absolut inte så att jag inte litar på att Erica vill få ut honom till ett bra ställe, det är mer så att tänk om en familj verkar skit bra, köper honom och sedan blir han behandlad som skit och då kan man inte göra ett piss. 

 Jag saknar honom, Massor.    

 

 

Jag pratade om detta, alltså att sluta på gården, väldigt länge och väldigt öppet om ärligt, framförallt för Amanda, hon har fått stått ut med mitt tjatande väldigt länge och väldigt mycket. Jag har tjatat hål i huvudet på henne, men det var så jäkla skönt att verkligen bearbetat allt, så när jag väl hade slutat hade jag pratat ut om allt, och lättat på hjärtat vilket jag är så otroligt glad över.

 

 

Men varför började jag ta hand om Freja typ direkt?

- Jo jag hade några veckor paus, och sedan började jag följa med Amanda ett par gånger till stallet där hon har sin häst och där även Frejson står. Och eftersom Lotta (Frejas ägare) några månader tidigare frågat om jag ville ta Freja någon/några dagar i veckan så kände jag att nu var det läge för det. Freja är så lätt, hon är en läromästare men har ändå humör och en stark personlighet (vilket jag älskar). Så det var rätt tidpunkt helt enkelt, jag hade tid och lotta behövde hjälp. Frejson och jag har passat väldigt bra tillsammans och då får man motivation att vara i stallet, åh ja som trodde att jag aldrig mer ville se en häst efter Messi, ack så fel man kan ha ;)

 

 En bild jag fick se på min födelsedag, hade nästan glömt bort att den tagits.

 

 

Men självklart är Messi min drömhäst, det finns ingen bättre än honom. Men jag måste försöka gå vidare, jag kan inte gräva ner mig i ett hål och må dåligt i resten av mitt liv. Jag måste inse att han inte kommer bli min, vad jag än gör. Jag måste försöka släppa honom, även om jag inte helt vill.



Johanna    •     •   http://finanora.blogg.se

Usch vad jobbigt att separeras från en häst man älskar så... aldrig roligt... men jag är övertygad om att Messi kommer få det fantastiskt bra, och DU behöver inte ha dåligt samvete!










Kom ihåg mig?
Mitt namn är Fanny, jag är 18 år och bor utanför Norrköping.

Jag har tidigare varit på en Connemarauppföning där jag kärade ner mig i en häst vid namn Messi. Han är en one in a lifetime häst och jag saknar honom oerhört mycket.

Nu tar jag hand om Freja aka Frejson som är 25 år, men shhh säg det inte högt för det vet hon själv inte om. Mer information om henne kommer, jag har inte lärt känna henne tillräckligt än.

Men här kommer ni få ta del av mina åsikter och tankar, hoppas det faller dig i smaken ;)